i backspegeln
Det som var.
Repeatar emotiva b(r)ölspår från hemmasnickrade spotifylistor och låtsas som inget-jävla-ting alls har hänt ett tag till.
En liten stund till. För;
Du frågade om det var ovissheten jag ville slippa. I ett naivt tårfyllt moment av idioti svarade jag ja.
Det finns ingen ovisshet längre. Kvar finns ett svart hål i min bröstkorg och på golvet ligger spillrorna av mitt hjärta och allt vad vi var. Allt jag är.
Det vi var. Satinspunna drömmar under gnistrande norrsken, framför sprakande eldar, sagornas lyckliga slut.
Du lyfte mig mot himlen, mot stjärnorna.