The thing you are most afraid to write- write that

Det ska erkännas, min personlighet har några sämre kvalitetsdrag, främst min fäbless för det oåtkomliga och att vara en envis jävel är inte alltid av godo när man snubblar över "du har gått för långt"-skylten och  faller handlöst mot marken.

Det var aldrig min mening att falla så hårt men det gjorde jag och har ännu inte rest mig helt och  lyckats att låta det vara.

Att låta dig vara.. 

Att jag bygger luftslott av satinspunna drömmar om ett quatre mains ouvertyr som spelas upp när vi scrapbookar våra elegiska men hjärtesofta minnen.
You’re my starlight.
Mitt irrbloss.

Men våra händer är inte ihopflätade, du är Beaute inaccessible och jag klamrar mig fast vid drömmen om något annat, en annan verklighet där vi hand i hand når vårt La La Land, vår stjärnhimmel, vår inre frid.