The thing you are most afraid to write- write that

Jag förgör min ångest med trettiotvå clean and press.
För varje clean rensar jag mitt sinne, för varje press skjuter jag iväg ett moment som skaver och alla bekymmer som vilat tungt på mina axlar försvinner.

Jag cardiokickar iväg ångestmoment och trasiga tankar, höjer mig själv med en high pull och med en trippel rodd tar jag mig långt ifrån det som gör ont.
Svetten lackar men det är bara awesomeness som läcker ut medan jag bygger upp min okrossbara persona .Ingen når mig just nu, jag är ett med vikterna och jag är oövervinnerlig.
Jag är helt slut efter ett pass men skulle ändå kunna gå flera mil på endorfinerna och kicken.Jag kan gå flera steg framåt med bröstet fortfarande stolt och ryggen rak. Jag är den jag vill vara, stark och självsäker och jag vet vad jag kan kan, vad jag klarar av. Jag är stark nu och håller fast vid känslan så länge jag kan. 

Att jag är bra. Att jag kan.

Att jag är starkare än mitt mörker och jag kan besegra alla demoner med explosiv kraft,
Jag tänker inte sluta. Jag tänker fortsätta bygga upp ett starkare jag till jag kan besegra allt som försöker knäcka mig.
Med mig har jag en fantastisk människa som peppar, stöttar och hejar och inte låter mig dras ner av mörkret. En människa jag är obeskrivligt tacksam över att ha i mitt liv, någon som får mig att ta några steg till. En väldigt vacker varelse med ett comfortsoft hjärta och en hjertevarm omfamning.

Det är min tur att bli hel. Att leva.